SSU:s Västsaharaprojekt bestämde sig för att prata med Nana Salem som är en kvinna från Västsahara som ständigt kämpar för västsahariernas rätt till det egna landet. Nana har själv fått chansen att studera och arbeta i Spanien, men hon tillbringar mycket tid i de västsahariska flyktinglägren.

Vad är din roll i arbetet med Västsahara-frågan?
Jag är en flykting, så min roll i Västsaharafrågan är allt. Så fort jag ska genomföra ett projekt eller en redovisning av något slag och möjligheten finns väljer jag att prata om mitt folk och vår situation. Jag är rösten för alla flyktingar som inte har möjligheten att lämna lägren. Det är min uppgift att förmedla till andra hur det egentligen är i lägren men också varför det är på det viset.

Vad tycker du om omvärldens position i frågan? Vad är dåligt respektive bra?
Med tanke på allt som händer i världen och att det finns många nya flyktingläger på grund av andra konflikter känns det som att vi har blivit bortglömda. Det är upp till Marocko och Europa att ta det slutgiltiga beslutet i frågan, men eftersom det inte gynnar dem händer inget. Vad som är det rätta för oss västsaharier genomförs alltså inte av den anledningen att ingen riktigt bryr sig för det inte påverkar dem positivt.

Vad tycker du bör vara fokus i frågan? Vad är det viktigaste som omvärlden kan göra?
Det viktiga är att sluta lova saker som inte kommer genomföras. Vi är trötta på den långa väntan på att något bra ska hända, falska löften och lösningar som inte fungerar. Jag tycker att omvärlden och alla individer ska sätta press på alla politiker och få dem att se vad vi ser. Det är självklart att det är vårt land och att vi alla förtjänar att leva i våra egna länder utan att någon annan hävdar något annat.

Har du något starkt minne från din kamp som du vill dela med dig av?
Min pappa gav sig ut för att kämpa med sitt folk. Två dagar senare byggdes en mur som delade våra familjer. Min syster och bror kunde inte lämna den ockuperade sidan och vår far dog i år utan att se sina barn och barnbarn för att han väntade på den utlovade folkomröstningen som aldrig genomförts. Detta får mig att tappa hoppet men samtidigt blir jag påmind om att jag inte kan låta dessa individer ta vad som är vårt och jag fortsätter kämpa som om morgondagen inte fanns.

Finns det något du vill säga till alla oss i SSU?
Tack! Personer som er är vårt hopp och vår styrka att orka fortsätta kämpa mot de personer som tagit och tar vad som är vårt. Ni får oss att tro att allt är möjligt om alla godhjärtade individer samlas och kämpar tillsammans. Ni får oss att tro än en gång att en folkomröstning är en möjlighet och jag önskar att ni alla kunde komma till våra läger och se att det jag säger är vad alla i lägren tänker. Vi kan inte sätta ord på allt vi vill att ni ska veta.

-SSU:s Västsaharaprojekt