Västsaharagruppens bloggserie: Möt Mariem

Ja, så inleddes Mariems engagemang i UJSARIO. Det var nämligen när hennes grannar en dag bjöd henne på te och samtidigt började prata om sina egna engagemang inom organisationen som hennes nyfikenhet kring deras arbete väcktes. Hon kände redan sedan tidigare till UJSARIO:s arbete, men började vid denna stund att ställa mer frågor om vad det faktiskt innebar. Innan hon visste ordet av det hade även hennes egna engagemang i frågorna börjat växa, och hon bestämde sig därmed för att ansöka om att få arbeta för organisationen. Sagt och gjort, för drygt ett år sedan, december 2016, valdes hon in till UJSARIO:s stadsstyrelse i Auserd (Algeriet). Det skulle därefter inte dröja lång tid innan Mariem insett vart i organisationen hennes hjärta låg, nämligen i det humanitära arbetet. Precis som grannarna som bjudit över henne på te den där dagen, önskade även Mariem kämpa för de i samhället med svagare röst, vilket i hennes arbete ofta inneburit att hjälpa äldre, ensamma människor med praktiska svårigheter, såsom att komma med mat åt dem. En simpel gest kan tyckas, men med stor betydelse.

Det står dock tydligt under hela intervjuns gång med Mariem, att hennes engagemang för människor sträcker sig ännu längre än endast för de äldre. När Mariem började att arbeta inom UJSARIO var det först och främst med barngrupperna. Därefter tog hon över ansvaret för gruppen av unga kvinnorna, vilken roll hon har även idag. Denna innebär bland annat anordnande av olika former av aktiviteter, kurser och workshops, många främst inriktade på förebyggande av könssjukdomar och stärkandet av kvinnors roll i olika sammanhang. Mycket fokus ligger likaså på välgörenhetsarbete för de äldre som har stora behov av praktisk hjälp. Problemen kan kort sagt vara många, och drabba olika personer, men desto mindre betydelse har det för Mariems uppdrag. Hennes uppgift är att hela tiden finnas till hands i det praktiska arbetet för alla dessa olika människor, och vara deras stöd i såväl det lilla som det stora.

Trots västsahariernas utsatta situation i allmänhet i stort, finns det dock en grupp som Mariem själv belyser har ytterligare försvårande omständigheter, nämligen funktionsvarierade människor. Detta är inte heller något undantag i Västsaharas fall. Mariem är medveten om den diskriminering som pågår runtom i världen än idag mot denna samhällsgrupp och berättar om hur hon önskar förändra den negativa uppfattning som ofta finns hos såväl personerna ifråga själva, som omvärldens sådana gentemot dem. Genom att aktivera dessa människor på alla sätt hon kan, hoppas hon på att kunna vara med och bidra till den förändring hon önskar se och få dem att tro på sig själva.

Likt så många av sina kollegor i UJSARIO är även Mariem ett typexempel på uttrycket ”be the change you wish to see in this world”. Något som i sin tur väcker frågan, vilka mer förväntningar har Mariem på förändringar i Västsahara-frågan? Bland annat tror Mariem att UJSARIO:s utmaning fortsättningsvis kommer att vara att se till att organisationen är en sådan som är värd att engagera sig i, menat att man inom organisationen fortsätter att arbeta med att utvecklas. En del i den utvecklingen önskar Mariem att SSU ska vara en del av, genom att fortsätta hålla workshops i det pågående projektet mellan organisationerna och dela med sig av de faktorer inom SSU som har varit avgörande för organisationens framgång. Likaså önskar hon även att SSU fortsätter att vara en del av den slutgiltiga målsättningen, ett fritt och självständigt Västsahara. Med andra ord, dela kunskap, dela budskapet och dela den gemensamma strävan.

Mariem är optimistisk. Hon vittnar genom sina dagliga möten med alla dessa människor och grupper i samhället, om en utbildad ungdom. En ungdom som kommer att få arbeta hårt för att uppnå västsahariernas frihet, men också en ungdom som hon tror på mer än någonsin. En förändring är nära. Det är hon säker på.