Övergreppen mot minoritetsfolket Rohingya i Burma måste upphöra

Övergreppen mot minoritetsfolket Rohingya i Burma måste upphöra

13 Sep 2017 11:06

Jag tror att det var den 18 december som jag gick hem från kontoret i centrala Yangon i Burma. Utanför stadshuset och Sule Pagoda mötte jag en stor folksamling. Sule Pagoda är en av stadens mest heliga platser, men även en av de mest politiska platserna. Det var på denna plats som saffransrevolutionen startade, det som många anser ledde till demokratiseringen av Burma. Detta var också en viktig plats under studentupproret 1988.

På en upphöjd och dekorerad scen stod välklädda män och talade och folket hurrade och applåderade. Framför scenen med ansiktena vända mot publiken stod noggrant ditplacerade män i militära uniformer blandat med barn och unga i traditionella folkdräkter. Folkdräkter från olika burmesiska minoritetsgrupper. Det viftades med pappersflaggor och stämningen var som att de firade något. Det kändes märkligt att se så många män i uniform den plats som annars brukade vara full av ungdomar som lyssnade på musik och unga kärlekspar som gömde sig under paraplyer.

Jag frågade en burmesisk vän vad det var som hände i centrum och han svarade med en axelryckning att det var en stödmanifestation till militärens agerande i Rakhine-provinsen. Då föll polletten ner. Plötsligt förstod jag vad jag hade sett. Hundratals människor stod och rättfärdigade, uppmuntrade och hyllade ett pågående folkmord. Jag ville kräkas.

Bara några dagar tidigare hade jag pratat med mina elever om hur den muslimska minoriteten Rohingyas är en av världens mest förföljda folkgrupp. Hur de inte har rätt till medborgarskap och hur världens snabbast växande flyktingläger finns på den burmesiska gränsen. Jag berättade hur det vittnades om systematiska våldtäkter och hur militären bränt ner bosättningar.

Och varför var det jag som berättade detta? Jo för att i burmesiska media framställs detta helt annorlunda. Under en kort period kunde dock utländsk media rapportera om det som tidigt kallades etnisk rensning och början till folkmord. Sedan stängdes vägarna till Rakhine och då stängdes också oberoende media ute. På flygfoton framgick det dock hur det som tidigare var en by bara är en rykande askhög. Detta var i december förra året, vad har hänt sedan dess?

I december var det ett inslag på nyhetsprogrammet Aktuellt, sedan dess har det varit tyst. Men nu börjar det hända grejer. Nu kallar FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad Al Hussein händelserna för ett skolboksexempel i etnisk rensning. Allt mer kritik riktas också mot nobelpristagaren och Burmas mäktigaste kvinna, Aung San Suu Kyi och hennes parti. Jag antar att det är svårt att ignorera 300 000 människor på flykt och rapporter om så många som 1000 döda. Men visst blir man frustrerad över att det ska krävas så mycket lidande innan omvärlden reagerar. Och visst blir man frustrerad när Suu Kyi, landets röst för demokrati och mänskliga rättigheter inte lever upp till sitt fredspris.

– Lisa Nåbo, tidigare SSU-volontär på Youth Empowerment School i Burma