Fyra nyanser av vitt

Fyra nyanser av vitt

19 Mar 2013 20:10

Idag lanseras rapporten “Fyra nyanser av vitt”. Rapporten analyserar normkritiskt Socialdemokraterna samt synliggör den överrepresentationen av vithet som finns i de flesta socialdemokratiska led.

Fyra nyanser av vitt är ett initiativ från tre förbundsstyrelseledamöter i Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund – SSU; Evin Incir, Mattias Kristenson och Sara Yazdanfar. Rapporten kommenteras även av bland annat Socialdemokraternas föra partiledare Mona Sahlin, författaren Kawa Zolfagary och Eric Sundström, chefredaktör på Dagens Arena.

− Socialdemokraterna är en homogen rörelse där maktpositioner och de främsta företrädarna i stor utsträckning inte representerar befolkningen. Dessa strukturer vill vi synliggöra med “Fyra nyanser av vitt”, säger Sara Yazdanfar, förbundsstyrelseledamot på Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund – SSU och en av tre författare till rapporten.

I SSU liksom bland socialdemokratins unga medlemmar finns en mångfald som bättre speglar dagens Sverige. Genom att föryngra Socialdemokraterna kommer även mångfalden att stärkas.

− “Fyra nyanser av vitt” är ett mycket bra initiativ från de tre författarna. Med rapporten visar de tydligt problembilden, men vi ser också en konkret lösning. Vi måste få in fler unga på valbar plats. En föryngring av socialdemokratin kommer både att leda till en vitalisering av vårt parti och till en ökad mångfald, säger Gabriel Wikström, förbundsordförande på Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund – SSU

Fakta från rapporten fyranyanseravvitt.se

Andel som representerar den vita normen* i:
Den socialdemokratiska riksdagsgruppen: 94 procent
Bland kongressombuden inför den socialdemokratiska partikongressen: 95 procent
I socialdemokraternas verkställande utskott: 100 procent
I den socialdemokratiska partistyrelsen: 96 procent

Bland kommunala företrädare
Stockholm: 100 procent
Göteborg: 86 procent
Malmö: 100 procent
Uppsala: 100 procent
Linköping: 100 procent
Västerås: 100 procent

*I undersökningen använder vi oss av termen “den vita normen”. Eftersom namn är det enda verktyget vi har haft att analysera har vi definierat vithet i förhållande till hur normativa de är. Traditionella namn har därför också stått för normen. I vår rapport menar vi därför att vithet och normen är intakt. Vi har under hela processen själva ansett att namn är ett trubbigt verktyg för att definiera någon som norm och icke-norm. 

All typ av kvantitativ studie är dessutom förenklande i sin natur men vi har ändå ansett att vår metod kombinerar en så heltäckande bild som möjligt samtidigt som den har som ambition att inte etikettera enskilda. Vad som underlättat i detta arbete är att vi – till skillnad från andra studier inte tittat på vad som brukar kallas för det avvikande – utan just normen.