2013-05-21 18:50

Idag höll Fredrik Reinfeldt presskonferens angående händelserna i Husby. SSU är starkt kritiskt till statsministerns analys.

- Reinfeldts analys om händelserna i Husby är helt verklighetsfrånvänd. Han vill vara en verklighetens man men han ser bara sin sida av den, skyller på individer och missar strukturer, säger Gabriel Wikström, förbundsordförande på Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund – SSU.

Odemokratiskt arbetssätt från polisen
På sin presskonferens betonade Reinfeldt att Sverige som demokrati tror på en lagstiftning som gäller för alla.

- Det är precis här demokratin brister. Polisens attityd och arbetssätt under själva upprinnelsen och fram till idag har varit långt ifrån demokratiskt. Polisens agerande i Husby raserar förtroendet för både rättsväsendet men också för samhället. Hade polisen haft en öppen dialog och ett demokratisk arbetssätt hade mycket att det som sker i Husby kunnat undvikas, säger Gabriel Wikström.

SSU menar att det är orimligt att lägga allt ansvar på individer. Istället bör man bekämpa klassklyftor och föra en politik för ökad jämlikhet.

- Givetvis fördömer vi allt våld på alla sätt. Men våldet i det här fallet är ett symptom på djupa samhällsproblem som ökade klyftor, sociala orättvisor och brist på framtidstro. Det här tydliggör att moderaterna varken har en politik, intresse eller ambition att lösa samhällsklyftor, avslutar Gabriel Wikström, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund – SSU.

2013-05-02 11:15

Thomas Östros sjunger, och talar om ledarskap. I första avsnittet av Pamp-podden får vi lyssna på Ellinor Eriksson, SSU:s förbundssekreterare och Vidar Aronsson, SSU:s nytillträdde valgeneral, i samtal med Thomas Östros.

Prenumerera på podcasten

Podcasten på iTunes

2013-05-01 18:32

Kamrater,

Jag skulle vilja tala med er om samhällsförändring.

Min farmor växte upp i krigets och nazismens Tyskland, men följde kärleken hit i början på 50-talet till Hamrångefjärden, 13 mil norr härifrån. Hon lämnade det sönderkrigade Europa för vårt land här i norr, där ekonomin gick på högvarv och socialdemokratin höll på att bygga ett modernt välfärdssamhälle. 60 år senare får den Europeiska gemenskapen Nobels fredspris, krig i Europa finns inte på kartan och Sverige är beroende av det ekonomiskt starka Tyskland. Samhället förändras.

När min pappa växte upp var Kina ett U-land. Idag, 40 år senare är Kina en av de största utländska investerarna och ekonomer beräknar att Kina snart kommer gå om USA som världens största ekonomi. Samhället förändras.

När jag var tonåring hade alla mina vänner konton på siten Lunarstorm. Idag vet ingen trettonåring vad Lunar var, eller knappt hur man sätter på ett frimärke för att skicka brev, men istället har Facebook mer än en miljard användare.

Och tack vare den digitala revolution som skett så kan vi få direktrapporter om vad som händer i konfliktområden på andra sidan jordklotet, trots att odemokratiska regimer gör sitt bästa för att stoppa det. Samhället förändras. 

Vänner, det är det här jag vill prata med er om. 
För det är här - i synen på samhällets förändring som den stora politiska skiljelinjen står. 

Vad är då vår syn på samhällets förändring? Hur möter man samhällsutmaningarna?

Här vill jag ta hjälp av Olof Palme. Inte så förvånande kanske, det är väl nästan lag på att ha minst ett Palmecitat i sitt första majtal.

Ett av hans mest kända tal höll han 1964 på SSU:s kongressfest i Blå Hallen. Hans inledning citeras flitigt: ”Politik – det är att vilja.” Men ofta glöms efterföljande mening bort. För han fortsätter nämligen: ”Socialdemokratisk politik det är att vilja förändringen ”

Det Palme menade är att politiken inte får kapitulera inför förändring eller för den delen bara försvara det som är. Tvärtom, det går inte tro på politiken utan att tro på förändringen. Och förändring är nästan omöjligt om man inte tror på politiken.

Men regeringen verkar inte samma analytiska förmåga som Palme.

För hur tacklar de samhällsförändringarna?

Ja... Låt oss se:

Rekordmånga unga saknar jobb – regeringen sitter still.
Kunskaperna sjunker i skolan – regeringen sitter still.
Bostadsbristen skjuter i höjden – regeringen sitter still.

Den enda gången på sistone som jag kan minnas att regeringen faktiskt givit sken av att vilja röra på sig var när Alliansledarna hade möte hos Annie Lööf. Lite naivt tänkte jag att nu kommer det nog nya planer. Men, det enda som hettade till framför de 50 journalisterna verkar ha varit de stackars korvarna de grillade.

Nej kamrater,

Vi ska inte bli förvånade över att regeringen inte gör något. De driver passivitetens politik. Det verkar som att regeringen väntar på bättre tider, men vi vet att det enda som kan lösa problemet är en bättre regering.

Vänner,

När min pappas generation växte upp i hamrångefjärdar över hela landet och så småningom tog studenten från en skola i världsklass, då var jobb och bostad inte några få förunnat utan nästan en självklarhet. När jag nu börjar få facit på hand för vilka möjligheter min egen årskull har fått, så ser det annorlunda ut. Samhället har förändrats.

Ett gäng av oss ville börja jobba direkt. En del lyckades få arbete och ofta gjorde de ett bra jobb och växte med uppdraget. Men en stor grupp gick på nit efter nit. Hos dem såg jag också se hur arbetslösheten sätter sig på självförtroendet som nedmonterades. Bristen på jobb leder till passivitet. Och avsaknad av pengar gör det svårt att leva ett gott liv.

Ett annat gäng i min årskull, ja många fler än på min pappas tid, har börjat plugga på universitet, och många här i Uppsala. Det är en fantastisk utveckling. Både för individen som får växa men inte minst för Sverige, som ett konkurrenskraftigt kunskapssamhälle.

Samtidigt är bostadssituationen för de här studenterna långt ifrån smärtfri. Jag tror att jag har varit på sådär tre-fyra inflyttningsfester per vän för att det är så svårt att hitta boende som är tryggt och ekonomiskt hållbart. De har flyttat in hos varann, tillbaka in hos föräldrarna, bott svart i tredje hand, eller betalat hutlösa summor för att bo i nån gammal dams vardagsrum.

Och inte för att jag inte gillar inflyttningsfester, men nu det får vara nog! Unga människor måste ha någonstans att bo. Passiviteten bygger inga bostäder. Men det gör socialdemokrater!

Vi måste sluta acceptera bilden av att de här utmaningarna om att som ung få jobb, utbildning och bostad är individens eget problem. Det är inget individuellt problem, det är inte ens ett ungdomsproblem, det är i högsta grad ett samhällsproblem!

Och den socialdemokratiska analysen för att möta det är tydlig:

Ett samhälle i förändring kräver en politik i rörelse. 

Just det är också SSU:s paroll under det här första maj-firandet – att ett samhälle i förändring kräver en politik i rörelse. Som ni säkert har sett har vi för första gången på många år tagit fram ett eget första maj-märke som symboliserar just det.

För politiken kan skapa förändring. Det betyder att arbetslösheten inte är en förutbestämd siffra given av något enväldigt högre väsen. Den går att förändra. Vi socialdemokrater har genom historien visat att vi kan vara den rörelse som gör det.

Det ska vi göra igen.

Men det är tydligt att Moderaterna tycker att det är rätt jobbigt och tungt att prata om den höga arbetslösheten. De försöker hitta andra att skylla på och utkräva ansvar av. Och jag kan säga det, de behöver inte vänta så länge på att slippa ansvar, i september nästa år så tar vi över!


Vi ska avskaffa ungdomsarbetslösheten och införa en 90-dagarsgaranti.  Från första dagen som ung och arbetslös ska du ha rätt till insatser, och inom max 90 dagar ska du vara garanterad jobb, utbildning eller praktik. Det är en av de viktigaste, mest offensiva satsningar som finns med i socialdemokraternas vårdbudget. Det är en politik i rörelse.

Vår nuvarande passivitetsregering, Passiansen kan vi kanske kalla dem, de har precis motsatt ambition. 
De har infört ett aktivitetsförbud på Arbetsförmedlingen som innebär att man som ung och arbetslös måste vänta i tre månader innan det ens kan bli tal om kvalificerat stöd.

Det borde knappast få kallas politik. Det är icke-politik. 


Skiljelinjen är tydlig.

90 dagars-garanti står mot 90 dagars väntan. 


Rörelse står mot stillastående.

Aktivitet står mot passivitet.

Partivänner,

Socialdemokraterna är framtidspartiet i svensk politik. Det är något som många glädjande nog har kopplat till ungas roll, men tyvärr ofta på fel sätt. För unga är inte bara ett framtida projekt - unga är nu. Det betyder att unga måste ha en plats i framtidspartiet idag. Här och nu.

Framtidspartiet kan om vi väljer att använda det rätt bli den största folkrörelsesatsningen på lång tid.

För precis som att ett samhälle i förändring kräver en politik i rörelse, så behöver samma samhälle en socialdemokrati i rörelse. En folkrörelse.

Folkrörelseidén är att vi tillsammans kommer längre än om vi går var och en för sig. Det är en övertygelse om att våra ideal blir verklighet bara om vi går samman och gör dem verkliga. På det sättet är folkrörelsen det viktigaste vi har.

Men när samhället förändras då måste folkrörelsen hänga med.
Arbetarrörelsen anklagas ofta för att vara gammaldags och föråldrad, att våra organisationsformer är omoderna och våra företrädare mossiga. Ibland, men långt ifrån alltid, är den kritiken befogad.

Vi är en verklig folkrörelse först när vi finns i alla delar av samhället och det är många som står för och sprider våra idéer.
Kamrater, vill vi vinna val, så måste vi också bli fler som tillsammans kämpar för den politik som ger frihet till fler. Det måste bli mer folk i rörelsen – och mer rörelse i folket!

Kamrater,

Det har varit fint att tala för er idag. Sammanfattningsvis vill jag säga:

• Berättelserna om min farmor och pappa handlar inte om att nostalgiskt romantisera det som en gång var, men att ge oss tillfälle att se hur världen förändrats.
• Att citera Palme är inte bara för att man borde, utan för att påminna oss om att den som tror på förändringen, måste tro på politiken.
• Att belysa ungas utmaningar idag, det är inte en vilja att måla upp en dystopisk framtidsbild, det är att visa på vägskälen i svensk politik.
• Och kanske framförallt: Att presentera konkreta reformer är inget valfjäsk, det är att det som krävs för en politik i rörelse.

Och mina vänner, vår analys, vår politik och vår rörelse måste vi vara fler som bär upp och talar om. Idag, imorgon och hela vägen in i valet. 

Då ska det vara tydligare än någonsin. Då ska det inte råda något endaste tvivel, det ska inte finnas någon osäkerhet om att Socialdemokraterna är det enda alternativet för en politik i rörelse!

2013-05-01 15:35

Ett samhälle i förändring kräver en politik i rörelse

Vänner, världen är stadd i ständig förändring. Det räcker med att bara blicka några få år bakåt i tiden för att se att vi rör oss med stormsteg framåt. Ändå är det lätt att tro att världen ständigt försämras. Krig, svält och naturkatastrofer dominerar nyhetsrapporterna.  De händelser som engagerar utgår ofta från mänskligt lidande. Men tvärtemot den gängse bilden av tillståndet i världen så går faktiskt utvecklingen framåt. Det räcker med att läsa FN:s befolkningsrapport för att kunna konstatera att mänskligheten faktiskt har det bättre idag än för bara några tiotal år sedan.

Till exempel går det inte längre att peka ut världen utanför USA och Europa som utvecklingsländer. Idag finns det många platser, många människor, utanför västvärlden, vars välstånd överträffar den genomsnittlige europén eller amerikanens. Sedan 1960-talet, då ojämlikheten var som störst i världen, har klyftorna minskat. Barnadödligheten sjunker och allt fler människor höjer sina förväntningar på vad framtiden kan erbjuda.

Det har gått en ny demokrativåg över världen som har svept med sig många av diktaturerna i Nordafrika. Revolution görs idag minst lika mycket via Facebook och Twitter som på gator och torg. Det är inte längre självklart att väst utgör hela världens centrum. Allting ter sig nytt, på samma gång spännande och osäkert.

Vänner, världen har förändrats och gör det alltjämt i en rasande takt.

För oss socialdemokrater är förändring i grunden någonting positivt. I förändringen ligger möjligheter, drömmar som kan förverkligas och mål som kan uppfyllas.  Möjligheten till förändring skapar hopp och framtidstro. Den manar oss till handling och ger oss anledning att föreställa oss världen, inte bara såsom den är utan också såsom den borde vara.

I ett fritt och demokratiskt samhälle som vårt kan förändringen aldrig vara någon enskilds verk utan alltid ett resultat av många viljor och intressen. Till skillnad från totalitära samhällen bestämmer inte en liten elit samhällsutvecklingen utan den skapas istället av många i samverkan och oberoende av varandra.

Det är därför lätt att förledas att tro att politiken i ett fritt samhälle som vårt har spelat ut sin roll. Att politikernas uppgift har reducerats till att förvalta system och snarare skapa förutsättningar för andra att leda utvecklingen.

Med ett sådant synsätt blir den gode politikern en skräddarsydd byråkrat, en expert utan vilja till förändring eller med egna visioner för framtiden. Idealet för de politiska ledarna blir att recensera samhällsutvecklingen och ge prognoser för framtiden snarare än att själva peka ut en riktning och forma ett innehåll. 

Det kan naturligtvis verka bekvämt, kanske till och med klokt att låta politiken verka i bakgrunden och släppa samhällsutvecklingen fri. Men vad man då glömmer är att när politiken abdikerar så träder andra krafter in för att leda samhällsutvecklingen. Krafter som inte tar någon hänsyn till demokratins ideal eller enskilda människors behov.

Vi har sett det hända många gånger. Det räcker med att dra sig till minnes USA under Bushs presidentskap. Hur politikens otillräcklighet gav banker och finansinstitut möjligheten att skapa sina egna regler med förödande resultat för samhällsutvecklingen.

Vi kan på vår egen kontinent se hur en krispolitik som utgått från föreställningen att politiken är en del av problemet snarare än en del av lösningen har lett till att människor vänder sig till extrema krafter som drivna av hat och populism pekar ut syndabockar och ställer människor mot varandra.

Och slutligen kan vi vända blicken mot vårt eget land.

Sverige är fantastiskt på många sätt. Vi har mycket att vara stolta över.

Trots vår litenhet har vi haft och har fortfarande en stark röst i världen. För många människor är Sverige som nation förknippat med internationell solidaritet, fred och nedrustning. För ytterligare fler framstår Sverige som ett av de anständigaste samhällena i världen. Ett land där medborgarna kan vara trygga från vaggan till graven. Förmodligen delar också vi dessa bilder av ett land som ligger i framkant, förmodligen delar också vi bilden av föregångslandet Sverige.

Ändå känner vi nog alla att Sverige de senaste åren har förändrats. Och inte till det bättre.  Det är som om ambitionsnivån har sänkts. Som att vi numera nöjer oss med mindre än förut.

Vi skulle med fog kunna hävda att försämringarna i välfärden, i våra trygghetssystem, är en borgerlig politiks fel. Vi skulle kunna hävda att borgarna under sju år vid makten rullat ut systemskiftet över Sverige. Vi skulle kunna hävda att det är en genomtänkt strategi att förvandla Sverige från ett socialdemokratiskt välfärdsland till ett nyliberalt marknadssamhälle men, kamrater, idag är inte det största problemet politikens inriktning - utan själva avsaknaden av politik.

Den borgerliga regeringen håller på att avpolitisera Sverige. På område efter område flyttas nu fokus, från samhällets ansvar till individen. Från regeringens ansvar till någon annans.

Tydligast blir detta när vi ser hur unga har det idag. Många unga känner idag en oro inför framtiden. Egentligen är det inte så konstigt. Dagens ungdomsgeneration är den första generationen på mycket länge som riskerar att få det sämre än sina föräldrar.

Den största orsaken till detta är utan tvekan arbetslösheten. Att vara ung och arbetslös innebär inte bara att sakna ett jobb, det innebär att förvägras rätten att bli vuxen och ta plats i gemenskapen. Vårt samhälle är uppbyggt kring idén om arbetets värde, att arbete gör människan fri.

Därför är det värsta samhället kan göra att förvägra unga rätten till arbete. Om vi inte agerar så riskerar vi att få en situation där unga vänder samhället ryggen. Förlorar tron på den egna förmågan och förlorar tron på politikens kraft att förändra samhällsutvecklingen.

Det räcker med att ta ett konkret exempel ur verkligheten för att visa det orimliga i dagens politik. Beatrice är 22 år och bor i Gävle. Hon har en klar lastbilsförarutbildning men saknar arbetslivserfarenhet. Hon blev därför erbjuden en praktikplats på ett åkeri med goda chanser till anställning men arbetsförmedlingen sa nej. I dagens Sverige måste du nämligen ha varit arbetslös i tre månader innan du kan få hjälp och stöd från samhället. För vem som helst är tre månader en lång tid men för en ung människa är det en hel evighet.

Beatrice är långt ifrån ensam. Många unga har liknande berättelser. Berättelser om ett Sverige som inte längre prioriterar kampen mot arbetslösheten, ett Sverige som förvägrar unga rätten att bli vuxna.

För oss har därför politiken en tydlig uppgift, att återupprätta sig själv och åter ge unga tron på framtiden. Mot regeringens passivitet ställer vi socialdemokrater därför en aktiv politik för full sysselsättning. För unga arbetslösa föreslår vi en 90-dagarsgaranti som innebär rätt till stöd och insatser från första dagen och inom 90 dagar en garanti om jobb, utbildning eller praktik. Aktivitet ställs mot passivitet. Vilja mot ovilja. Förändring mot stagnation.

Tydligare än så blir inte skiljelinjerna i svensk politik.

Vänner, världen förändras i en rasande takt. För oss socialdemokrater är förändring någonting gott, någonting eftersträvansvärt och någonting värt att kämpa för. Men om vi vill att förändringen ska ha ett mål och samhällsutvecklingen en mening så måste politiken få spela roll.

Socialdemokratins uppgift blir därför att med politiken som verktyg möta framtiden i tillförsikt om att den som vill någonting tillräckligt mycket också kommer att lyckas.

Att stå still är att med stormsteg flyttas bakåt.

Vi socialdemokrater står inte still, för ett samhälle i förändring kräver en politik i rörelse. 

2013-04-30 11:05

Se filmen där Carin Jämtin och Gabriel Wikström talar utifrån årets paroll.